Cajsa i Umeå

Ja, lite så är det nog. Jag har hemlängtan. Konstigt. Jag brukar inte tänka mig som en som längtar hem. Men det finns lite anledningar. Jag är trött, och jag gillar ju staden men nu är det som att man är van. Och sen så är pengarna slut hehe... allt är så otryggt och jobb är så svårt å få. Var på intervju igår på Barcelona home och ska dit imorn och "testas".. men det är ett arbetskontrakt på minst 3 månader och det säger jag NEJ till. Jag vill hem när alla andra åker hem härifrån. eller alltså de som jag är närmast. Anni, kerstin, sara, sophie, diddi. Diddi åker ifs om tre veckor och sophie 12 juni. me resten åker sista maj. Det vore perfekt å bryta upp då också.

Och ida, kanske påverkar vi varandra genom luften. Vi verkar vara i samma sits :/

Dock eller även en anledning till att längta hem; pernilla, kajsa och mirre var här och hälsade på mig en vecka. Åkte i morse. Det var verkligen hur kul som helst och så jävla roligt. Och helt fantastikst att träffa mirre efter 8 ½ månad och det inte kändes som om det gått någon tid alls. Då vet man hur otroligt megabra vänner som väntar på en hemma. Hur mysigt det är att dricka öl i en uppsalapark och ta en kaffe på ofvandals.

Jag är dock mitt i allt rädd att jag ska känna mig instängd efter typ en vecka. Och att den veckan kommer bestå av längtan efter de vänner jag träffat här. Hm... för det är lite svårt att tänka sig att komma tillbaka till lilla uppsala efter att ha bott i den här händelserika och stora staden.

Blabla...

Vi ses!